söndag 21 april 2013

Odla eller inte odla

Vi står inför en samhällsomvälvning. Den kan komma snabbt eller långsamt, nu eller sen, men vi vet att den kommer att märkas inom inte allt för många år. Det handlar om klimatförändringar, oljetopp och ekonomisk kollaps. Ekonomi, ekologi och energi. Även "doldisen" P-peaken, fosfortoppen, kommer. Allt verkar komma samtidigt, vilket inte är så konstigt om man betänker att vi, människan, planetens infektion, dels ökar i antal, men framför allt ökar vår konsumtion. Allt fler konsumerar allt mer. Ökningen av antalet människor kommer att stanna av ganska snart, (vill vi påskynda detta kan vi bara se till att öka levnadsstandard och läskunnighet i Afrika,) däremot vet vi inget botemedel mot konsumism. Mer än ekonomisk stagnation. Förnuft borde varit en lösning, men mänskligheten tycks tappa förnuftet i samma takt som BNP höjs. Vi i den ekonomiskt gynnade världen tycks alltså inte vara kompetenta att kontollerat ställa om till ett vettigare levnadssätt, ens när vår egen komfort hotas. Vi ökar istället hastigheten med vilken vi rusar mot kollapsen. Full fart rätt in i väggen, ända in i kaklet. Att leva som om varje dag var den sista kanske var funktionellt på den tiden hotet utgjordes av ett världskrig med atomvapen, ett snabbt och totalt harakiri. Men en kollaps av ett samhällssystem behöver inte alls vara ögonblicklig eller innebära att alla människor dör på en och samma gång. En kollaps kan vara långsam och de som lever i kollapsen förstår kanske inte ens att det är en kollaps de upplever (se "Kollaps" av David Jonstad). Själv tror jag att vi ser början av kollapsen i de ekonomiska kriserna i EU, det hysteriska letandet efter mer olja, den försvinnande isen vid Arktis. Vi vet inte mycket om vad som kommer att hända framöver, men vissa saker är lätta att förutse. Vår livsmedelsförsörjning är enormt sårbar, den kräver en enorm transportapparat och kommunikationer och ekonomiska transaktioner över nationsgränser. Mat är helt nödvändigt även för den "moderna" människan, men vi har helt tappat greppet om hur man skaffar mat på annat sätt än att plocka den från hyllor i affärer. Vi lever idag på ett sätt som vi vet är ohållbart. Det ger oss det som brukar kallas "klimatångest". Bästa sättet att göra något åt klimatångesten tycks vara att ta ett steg i rätt riktning, rent praktiskt göra något vettigt helt enkelt. Något av det vettigaste man kan ta sig för är att gå ett litet steg åt självförsörjningshållet. Det är bättre att kunna producera 5% av sin mat än ingenting alls. Själva försöket att producera mat kommer också att ge viktiga kunskaper, som gör det lättare att senare utöka sin självförsörjningsgrad. Själv har jag alla förutsättningar för odling. Jag har mark, hästgödsel, kompost, traktor och häst att välja på när det ska plöjas och harvas... jag har en idé om hur jag ska stoppa mördarsniglarna. Jag har bara ingen lust, ingen tid, inget intresse för odling. Trots att det är viktigt, bra, förhoppningsvis ångestdämpande och till och med modernt att odla sin egen mat. Nu har jag köpt fröer och börjat skissa på ett grönsaksland. Men blir det någon skörd? Det återstår att se!