torsdag 25 februari 2016

Morot

Den morot jag odlar heter "Chantenay red cored 3" . Den är god på sommaren (inte riktigt så tidig eller god som knippena från Frillesås men helt okej) och på vintern godare än köpemorötter. Konstig form - kort och tjock! En fördel vid lagring eftersom ytan blir mindre.

Vi vinterlagrar i år för första gången, i sand i gammal matkällare, och det har gått bra hittills. (En alternativ vinterlagring är att täcka (mot frosten) och ha dem kvar i landet). Vi tog upp morötterna sent i höstas, när vi började bli rädda att de skulle frysa fast i landet, bröt av blasten och lät dem torka i korgar ett dygn för att kunna skaka av en del jord. Jag vet inte om det är så en "ska" göra - men det "kändes rätt". Det går åt mycket sand och mycket förvaringskärl (som inte ska vara helt täta). Sanden var något fuktig, den är till för att morötterna inte ska torka ut. Dock gror de alldeles väldigt där i kolmörkret, och det ger väl lite näringsförlust. Det är svårt att få bort sanden mellan alla groddarna, vilket slöar potatisskalaren och gör att vi slänger det bortskalade istället för att ge det till hästarna. Förstår inte hur de kan gro så.

Vissa blir torra och därmed smaklösa, men det beror inte på lagringen utan på att jag vattnade för dåligt i somras - eller om de möjligen växte för fort när vädret passade dem. De torra partierna syns när de skalats och duger ju utmärkt till att koka eller som hästmorötter.

Som var och en förstår är detta en enormt härdig sort som växer så det knakar trots min hårda vanvård. Det är bara att leta upp blasten mellan ogräset och skörda. Vi ska dock försöka gallra bättre i år - vi var tvugna att dra upp dem knippvis eftersom de växt så tätt ihop att de satt fast i varandra.

Rekommenderar denna sort varmt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar