Svenskt jordbruk läggs ned

Jordbruken blir allt större, och allt färre. Färre hektar odlas totalt sett. Det planteras skog och en icke försumbar yta bebyggs. Det finns de som slutar att försöka leva på jordbruket men ändå behåller gården. Månskensbönder alltså. Ett citat från artikeln om månskensbönder: "Lantbrukarnas riksförbund (LRF) brukar tala om två olika typer av jordbruk: de ”röda”, som massproducerar jordbruksprodukter och konkurrerar på världsmarknaden, och de ”blå”, som ägnar sig åt nischproduktion, där det gäller att ha en berättelse kring produkten, satsa på kvalitet och ett hantverk som gör att man kan ut ett betydligt högre pris. – De här två kategorierna har helt olika kunder och helt olika utmaningar, säger Camilla Eriksson. De ”blå” lantbrukarna, som kanske säljer kött eller mejeriprodukter direkt på gården, blir väldigt styrda av värderingarna från stadsborna som vill att det ska vara gulligt och fint på landet. Att bemöta kunder, stå på marknader och vara trevlig mot folk, sköta marknadsföring och försäljning är något helt annat än att köra traktor och mjölka kor. Det är ett annat slags jobb och inte självklart något man är intresserad av som bonde." Vår gård skulle passa perfekt för "blå" produktion. Men jag vill inte gulla med stabor. Jag vill inte ta betalt. Jag är inte sån, vill bara göra rätt för mig själv, helst med råge, och sen försvinna till mitt privatliv. Med främmande folk här skulle jag vilja fly härifrån. En marknad skulle ge mig migrän innan jag ens kommit dit. Att ta betalt för produkter är väl okej, men för att få ett sånt där gulligt jordbruk att gå ihop behöver man oftast ta betalt för upplevelser och kunskap (kurser, kundkvällar, provsmakning, studiebesök), sådant som inte ska kosta något. Jag vill inte. Jag vill odla till oss själva. Blir det något överskott kan jag väl tänka mig att sälja om det räcker med en enkel annons. Idag har jag träffat två linderösvin och nu vill jag ha grisar. De har päls, är keliga och härdiga. Om man ger dem pinnar bygger de kojor. Det är riktiga djur, fast med fläsk på, inte bara fläskproduktionsenheter.

Hur kommunicerar man hållbarhet till barn upp till år 6?

Barnen vet att det går åt skogen. Klimatångesten finns där. Det är bättre att ta tag i ångesten och göra något konstruktivt i det lilla än att försöka vara käck och positiv i "det ordnar sig"-anda. Vad kan man göra för något praktiskt då? Jag tror att vi måste få en förståelse för varifrån sådant som mat och energi kommer. Hur mycket jobb det ligger bakom, men också vilken glädje det är att till exempel äta något man odlat själv. Odlingslotter eller odlingslådor på skolan. Studiebesök på jordbruk och i växthus. Matlagning i skogen över bränsle som man samlat - hur mycket går det åt? Dricka vatten som man burit med sig hela vägen. Bygga en jordkällare och försöka vinterförvara grönsaker. I slöjden ger läroplanen utrymme för återbruk. Vem ger lärarna stöd i hållbarhetsarbetet? Idag har jag varit på en utbildningsdag som Globala skolan anordnade. Fakta och pedagogiska tips för förskollärare. Suveränt. Från deras sidor finns länkar vidare till WWF och andra som har bra utbildningsmaterial. En annan riktigt bra länksamling finns på Hållbar utveckling i skolan, ett samarbete mellan RCE Skåne, Malmö högskola och Malmö stad.

Från början igen

Idag har Tomas plöjt landet åt mig. Den här gången fick hästen ta det lugnt medan Ferguson 135 gjorde jobbet. Detta för att få en djupare plöjning. Landet ska bli dubbelt så stort i år så det är delvis nyodling i år med. Förra året var ogräset gräsligt.

Det där med att lixom plöja inne i trädgården...

Tvåskärig överumsplog

Harva ska vi dock göra med häst; vår Kärra-Blacken som syns i bakgrunden.

Vinterförvarad palsternacka

Jag har just ätit en stor palsternacka från mitt land! Den kom upp när vi plöjde. Jag blev förvånad att den var så fin. Ett par späda blad hade den satt för att fortsätta sitt liv en sommar till. När jag läser om vinterförvaring av palsternacka ser jag, att man rekommenderas att ha kvar den i landet. Man kan täcka marken så palsternackan inte fryser fast och skörda efter behov. Den växer sent och sägs vara godast frostnupen. En idealisk rotfrukt för mig! Gäller bara att sork och mullvad inte hittar dit.

Ofrivillig eller frivillig var frågan!

Jag kunde skörda morötter, potatis, salladslök, ärtor, gurka, squash och palsternacka förra året, och det helt oväntade inträffade att jag blev fånigt lycklig och stolt över de små spirande växterna. Det hade jag inte väntat mig av mig! Meningen var ju att jag skulle dokumentera här i bloggen... men det viktigaste var ju att något hände irl. I det Riktiga jordiga Landet. I år blir det ett utökat land och en permakulturkurs! Information om kursen kommer snart på RCE Västra Götaland.

Odla eller inte odla

Vi står inför en samhällsomvälvning. Den kan komma snabbt eller långsamt, nu eller sen, men vi vet att den kommer att märkas inom inte allt för många år. Det handlar om klimatförändringar, oljetopp och ekonomisk kollaps. Ekonomi, ekologi och energi. Även "doldisen" P-peaken, fosfortoppen, kommer. Allt verkar komma samtidigt, vilket inte är så konstigt om man betänker att vi, människan, planetens infektion, dels ökar i antal, men framför allt ökar vår konsumtion. Allt fler konsumerar allt mer. Ökningen av antalet människor kommer att stanna av ganska snart, (vill vi påskynda detta kan vi bara se till att öka levnadsstandard och läskunnighet i Afrika,) däremot vet vi inget botemedel mot konsumism. Mer än ekonomisk stagnation. Förnuft borde varit en lösning, men mänskligheten tycks tappa förnuftet i samma takt som BNP höjs. Vi i den ekonomiskt gynnade världen tycks alltså inte vara kompetenta att kontollerat ställa om till ett vettigare levnadssätt, ens när vår egen komfort hotas. Vi ökar istället hastigheten med vilken vi rusar mot kollapsen. Full fart rätt in i väggen, ända in i kaklet. Att leva som om varje dag var den sista kanske var funktionellt på den tiden hotet utgjordes av ett världskrig med atomvapen, ett snabbt och totalt harakiri. Men en kollaps av ett samhällssystem behöver inte alls vara ögonblicklig eller innebära att alla människor dör på en och samma gång. En kollaps kan vara långsam och de som lever i kollapsen förstår kanske inte ens att det är en kollaps de upplever (se "Kollaps" av David Jonstad). Själv tror jag att vi ser början av kollapsen i de ekonomiska kriserna i EU, det hysteriska letandet efter mer olja, den försvinnande isen vid Arktis. Vi vet inte mycket om vad som kommer att hända framöver, men vissa saker är lätta att förutse. Vår livsmedelsförsörjning är enormt sårbar, den kräver en enorm transportapparat och kommunikationer och ekonomiska transaktioner över nationsgränser. Mat är helt nödvändigt även för den "moderna" människan, men vi har helt tappat greppet om hur man skaffar mat på annat sätt än att plocka den från hyllor i affärer. Vi lever idag på ett sätt som vi vet är ohållbart. Det ger oss det som brukar kallas "klimatångest". Bästa sättet att göra något åt klimatångesten tycks vara att ta ett steg i rätt riktning, rent praktiskt göra något vettigt helt enkelt. Något av det vettigaste man kan ta sig för är att gå ett litet steg åt självförsörjningshållet. Det är bättre att kunna producera 5% av sin mat än ingenting alls. Själva försöket att producera mat kommer också att ge viktiga kunskaper, som gör det lättare att senare utöka sin självförsörjningsgrad. Själv har jag alla förutsättningar för odling. Jag har mark, hästgödsel, kompost, traktor och häst att välja på när det ska plöjas och harvas... jag har en idé om hur jag ska stoppa mördarsniglarna. Jag har bara ingen lust, ingen tid, inget intresse för odling. Trots att det är viktigt, bra, förhoppningsvis ångestdämpande och till och med modernt att odla sin egen mat. Nu har jag köpt fröer och börjat skissa på ett grönsaksland. Men blir det någon skörd? Det återstår att se!