fredag 23 maj 2014

Små djur

Klara gillade att leka med myror när hon var knappt ett år och de hade kommit in i huset. De kröp och hon kröp efter och lekte med dem tills de... inte lekte mer. När hon var tre hette fortfarande alla slags insekter "muror". En gång kom hon och sa att hon "dödat en mura", vilket egentligen var en större svart skalbagge, och jag frågade var den var nu (tänkte att den inte skulle ligga kvar på golvet) och hon svarade: "Den gick iväg sen". Det gjorde att jag förstod lite mer hur en treåring ser på döden, och jag förklarade det där med döden lite mer ingående än jag annars skulle gjort, sen när min farmor dog på hösten. Men tycker fortfarande att treåringens tankar om det existensiella är tilltalande. Signe fick en stöt av elstängslet när hon var 3 år. Bra, tänkte jag, då går hon inte dit mer, hästar är ju stora å så där. Men en elstöt är ju lite "overklig", man har svårt att känna varifrån den kommer. Signe hävdade att "det var en snigel som bet mej". Och detta var ändå innan mördarsniglarna krupit hit och vi inte förstod på lång tid att hon var bokstavligen livrädd för dessa mördare. Dessa mördare är ett hot mot mina odlingar, och jag projekterar nu ett elstängsel. Folk jag diskuterar med har lite olika ideer, så nästa steg blir nog ett praktiskt experiment, involverande en kort bit stängsel och en hink sniglar. Behöver en labassistent. Tror Signe kan vara lättövertalad.

tisdag 6 maj 2014

Potatis

Var på en odlingskurs. Frågade lite om potatis. Men kursledaren hade aldrig varit "någon större potatisodlare". Letar efter Grata, en sort som är resistent mot bladmögel och kom under den "biodynamiska" vågen på sjuttiotalet. Men den verkar vara borta. Inget för Monsantos lagstiftning det där med resistens mot sjukdomar förstås. Får försöka sätta mig in i vad det kan finnas för ekologiska KONTROLLERADE sorter och var man kan få tag på dem... potatisen har överhuvudtaget så dåligt rykte. Den anses "giftig" av hälsoivrare och som en "sån där stapelvara" av trädgårdsmästaren jag gick kurs för. Men hur kan man ens tänka i självförsörjningsbanor utan potatis? Vad ska man lixom leva av? Utan stapelvara? Och jag med alla mina torpargener; hade mina förfäder inte tålt potatis hade jag helt enkelt inte funnits. Det går ju an att hitta på lyxkoster utan stärkelserik potatis och spannmål så länge världen tävlar om att förse just oss med delikatesser. Men om vi verkligen skulle försörja oss här i norden, då fick vi allt hålla tillgodo med spannmål, potatis och förhoppningsvis lite mjölk och ägg. Avocadon och de dagliga biffarna blir blott en dröm.